tag:blogger.com,1999:blog-85805431755566877622024-03-28T15:34:26.270+08:00A Catharsis of IdeologyNIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.comBlogger80125tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-91009460627984670402013-05-05T06:07:00.002+08:002013-05-05T06:07:58.878+08:00Philippine Success? <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">Most
of the time whenever an important event happens in our country, whether it be
the State of the Nation Address of the President, or the triumph of Manny
Pacquiao, I would often hear comments from various Filipinos about the
situation of our country and why we never get out of the mud hole despite the
success of some of our fellowmen. Some of the comments are as follows:<o:p></o:p></span></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are good at choosing our government
officials – we choose lawyers who know our laws very well that they can
violate it and get away with it. <o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .5in; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">I’d rather have a
useful building or road built by engineers than complicated laws from
lawmakers. <o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are generous people – we’d give
everything to foreigners even if it entails giving our own women for their
pleasure.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .5in; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;"> <i>Can’t we sell anything authentic from our
country aside from our own dignity?</i><o:p></o:p></span></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are honest – our law enforcers raid
every store that sells pirated CD’s, DVD’s, and pornographic materials if
the owners don’t pay them the amount they want.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .5in; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">Law enforcers motto
“If you pay you stay, don’t pay- we raid”<o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are joyous people – we can laugh
about our problems and appreciate the beauty of our poverty.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .5in; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are currently
laughing our way to our eminent destruction – and we are very happy about it!<o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We can adapt to any situation – you’ll
see lots of successful Filipinos abroad, and some of them don’t even admit
that they are Filipinos.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .5in; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We rather go to other
countries and adapt to their culture to be successful than adapt to the
situation our country to help in its development. <o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are very religious – we rely so much
on grace, we can always pray for our country’s problem, no need to act on
it, God will handle it.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 1.0in; text-align: justify;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">So much for carrying our
cross and following the Lord…<o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are very loyal – we support our favorite
showbiz personalities no matter what, if they run for government positions
we support them, I don’t care if they can handle the position or not,
their good looks will do fine.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 1.0in; text-align: justify;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">Not all that glitters are
gold<o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l1 level1 lfo1; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are very intelligent – we can learn
anything and can even excel on it, and we would rather teach foreigners
than our own fellowmen.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 1.0in; text-align: justify;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We teach our youth the most
important lesson – success is abroad<o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l0 level1 lfo2; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are patriotic – we remember our
heroes in their feast, and enjoy the holiday that goes with it.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 1.0in; text-align: justify;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">Are we still holding on for
what our heroes fought for?<o:p></o:p></span></i></div>
<ul style="margin-top: 0in;" type="disc">
<li class="MsoNormal" style="line-height: 150%; mso-list: l0 level1 lfo2; tab-stops: list .5in; text-align: justify;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">We are a brave race – we always fight
for our freedom and democracy, after electing the wrong officials in their
positions.<o:p></o:p></span></li>
</ul>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .5in; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<i><span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">Sometimes being wise
is better than being brave<o:p></o:p></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;"> These are but few ironies that I
usually hear from my very own fellow Filipinos, which makes me, wonder, “can
our country still relieve its glorious days?” I can still remember the glorious
stories that I have read in my Philippine history books – how we have really
fought for our freedom, cherished it, and became one of the fastest developing
countries. I believe those glorious days were true after the Japanese
occupation and again after Marshal Law, but where are we heading now? Do we
still need to experience another war, or another dictatorship to open our eyes
of the awful situation of our country? Do we still need heroes who would have
to sacrifice their lives so that we would have the courage to stand up for what
is right? We have so many needs that we cannot even fathom how we can solve
them. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;"> A priest once told me that you
cannot change a person from what he believes in, even the Lord Jesus Christ did
not force people to follow His ways - instead, He made Himself as an example
and died for what He knows is right and good for all. But we don’t need to die like
God, we just have to follow the example he has given us in our own little way.
Our country does not need martyrs, nor saints - it needs only people who would
really care, who in their little ways would act upon even the smallest problem
that our country has, from cleanliness, to honesty and unity. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">I
can still see the love in the hearts of every Filipino today, at least mostly, it
just needs to be reawakened – wake up then my fellow Filipinos! <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">Our
country needs us!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: .5in;">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 150%;">May
this incoming election be an instrument for the better change and for the
future of our children!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: .25in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-36317423466061882032013-04-25T07:35:00.003+08:002013-04-25T07:35:43.254+08:00God’s Simple Plan of Salvation<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">Since I
decided to continue my life in “outside world” I often go to the church and
practice my obligation as a Roman Catholic. Sometimes I keep on asking myself <b>“Am I still saved??” </b>but now, it is not
a question of how good you are, nor if you are a church member, but<b> </b>napapatanong pa din ako eh! <b>Am I saved? Am
I sure that I will go to Heaven when I died?<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">Someone told me <b>“Lived life to the fullest”</b>
(Jn 10:10). Life is too short and this is just enough to live it to the
fullest. LIFE is <b>too short</b>, that’s right because beyond life here on
earth there is much better life that we hoped and that is the EVERLASTING LIFE
IN HEAVEN.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">God says in order to go to
Heaven you must be born again or simply repent and changed for good and if you
are good already be better and if you’re better now be the best! always aim for
the higher reason because you are born for greater things <b>“ad maiora natus”</b>. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">In John 3:7, Jesus said to
Nicodemus, </span><span style="color: red; font-family: "Trebuchet MS","sans-serif"; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">“You must be born again.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">But <b>“HOW?”<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">I remember someone told me again
these words, but that time I didn’t understand him well because he is very
theological. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<b><span style="color: red; font-family: "Trebuchet MS","sans-serif"; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> “For all have sinned,</span></b><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;"> </span><span style="color: red; font-family: "Trebuchet MS","sans-serif"; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">and come
short of the glory of God”</span><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;"> (Romans 3:23). <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">Because I am a sinner I am
condemned to death, for the payment of sin is death (Romans 3:23) this includes
eternal separation from God in hell. We all know that we are appointed to
death, for us, as a human being may hanganan ang lahat and after this - <b>the judgement</b>. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">The book “deus caritas est”
or “God is LOVE” the proposition for me, is God loved us so much that he gave
His only begotten Son, Jesus Christ, to bear our sin. My sins, your sins and
all our sins were laid upon Jesus. He became our substitute. So in short Jesus
already saved us and we are saved already? Does it end our worries on how to go
in Heaven? <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">For me that is not the end
of the quest yet someone done our part. We have a part also in order to be
saved. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<b><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">We must
believe to our Savior!<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">Simply believe in Him as
the one who substitute you in your payment of death – your sin, the one who
died, buried and resurrect. His resurrection is the assurance of our claim for
everlasting life. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">Remember this always, </span><span style="color: red; font-family: "Trebuchet MS","sans-serif"; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">“For <b>whosoever</b>
shall call upon the name of the Lord <b>shall be saved.”</b></span><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;"> (Romans
10:13).<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">So believe! And do your
part!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">Realized that you’re a
SINNER, don’t worry I am also a sinner and because I realized that I am a
sinner </span><span style="color: red; font-family: "Trebuchet MS","sans-serif"; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">“God be merciful to me” </span><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">and
this is my prayer “</span><b><i><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;">God, I know I am a sinner. I believe Jesus was my substitute when
He died on the Cross. I believe His shed blood, death, buried, and resurrect
for me. I now receive Him as my Savior. I thank You for the forgiveness of my
sins, the gift of salvation and everlasting life, because of Your merciful
grace. Amen.”</span></i></b><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;"> <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;"> Take the words and claim His salvation by
fait!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; font-size: 12pt;"> Loved
as you lived! <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">
<br /></div>
</div>
NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-70927707151692246002012-07-14T01:03:00.001+08:002012-07-14T01:03:16.785+08:00IChoosePhilippines chat room<a href="http://www.chathour.com/chatroom/IChoosePhilippines">IChoosePhilippines chat room</a>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-56341849885432319012009-03-15T12:22:00.002+08:002013-04-21T19:12:51.927+08:00Ang Kaibigan Hinugot Kung Saan-saan<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="color: #3366ff; font-family: georgia;">Ano nga ba ang tunay na kaibigan.... Sino nga ba ang mga kaibigan.... Lahat ba ng kaibigan ay tapat....Lahat ba ng kaibigan ay makikita mo kung sa oras ng pangangailangan.... O lahat ng kaibigan ay sadyang di nakikita o mas tinatawag na kaibigang hinugot kung saan-saan.<br /><br />Sabi nga ng iba, kapag hindi ka daw nahihiyang tumawa sa harap ng kasama mo, halos tumalsik na nga ang laway mo sa mukha niya.. at kung hindi ka daw nahihiyang magpahayag ng iyong saloobin... ibig sabihin noon, kasama mo ang mga tunay mong mga kaibigan....<br /><br />Kaya nga ang sayang magkaroon ng kaibigan, parati mong kausap, at halos parati mong nakikita.... pero paano kung ikaw lang ang nakakakita, ikaw lang ang nakikipagusap... Anong tawag dun, kabaliwan o katangahan? O sadyang kaibigan mo lang na hinugot kung saan-saan!<br /><br />Mahirap mang paniwalaan pero tunay ngang may nagaganap na ganito, mga pangyayaring di maipaliwanag ng mga sayantipiko... at tanging ang tao lang na nakakaranas ang nakakaalam nito... ano ba ang tunay, ano ba ang totoo? Baka naman imaginary friends lang o sadya lang talagang kaibigang hinugot kung saan-saan! hayyyy... Uumpisahan ko na nga... ang kwentong magpapaiyak sa inyo at halos ikaluluha niyo dahil sa pagaalala....<br /><br />Isang araw may isang batang ubod ng tahimik, ubod ng saya, ubod ng kagalingan, ubod ng kagalakan, mukha na ngang ubod na patatas... Itong batang ito ay laging masaya,,, kahit wala namang nakakatawa, masaya parin siya... pero napansin namin na ang kasiyahang niyang iyon ay dahil sa hindi maipaliwanag na mga kausap... mga kausap niyang hindi naman namin makita... at pawang siya lang nag nakakakita! Anung tawag doon, katangahan o kabaliwan... O sadyang kaibigang hinugot kung saan-saan?<br /><br />Ang batang iyon ay hindi mahirap kausap, pero medyo mahirap ding kausap... masaya naman siyang kasama, kasi sa tuwing nakikita mo siya tiyak na sisigla ka! Sa mukha niyang parang anghel at halos mapapaihe ka na sa salawal dahil sa jolly niyang mukha...<br /><br />Hayyy... Buti pa iyong batang iyon di nawawalan ng mga kaibigan... Kahit saan siya magpunta meron siyang makakausap... Birumo kahit "Teddy Bear" nakakausap niya... Pati narin lapis at papel na halos parati niyang kasama saan man siya magpunta.... Pero ang hindi ko maintindihan, parang ang salita na ginagamit niya pagnakikipagusap sa hindi maipaliwanag na maliliit o malalaking kaibigan ay parang kakaiba... Di ko maintindihan. Parang mini voice,, o sinaunang salita, oohhh, parang salitang wala namang kahulugan...salitang lumalabas sa kanyang labing ginintuan at tila mapula at kissable pa...hayyzz.....<br /><br />Ano kayang klase ang mga kaibigan niya? masaya bang kasama iyon? ano kaya ang language nila? ano kaya ang pinanggalingan nila? At bakit parang ang batang iyon lang ang nakakakita niyon... Pero kung tutuusin matulungin din siguro ang mga kaibigan niya... tinutulungan siya magrecite kapag hindi niya alam ang sagot sa itinatanong ng aming guro... lamang narin siya kasi, hindi naman nakikita ng aming guro ang mga kaibigan niyang hindi maipaliwanag...<br /><br />Wooo... nakakakilabot naman,, naiihi na ako sa takot... baka mamaya sundan ako ng mga kaibigan niya... kaya dapat hindi ko awayin ang batang iyon... Pero kung tutuusin nakakaawa ang batang iyon. Lagi kasi siyang pinagtitripan ng iba,, halos ilublob na ang nguso niya sa putikan at pakainin pa ng patatas na hot and spicy...whooot! Halos nga ingud-ngod ang mukha niya sa inidoro na may maruming likido...nakakaawa naman siya.....Pero siguro dahil doon nagkaroon siya ng mga kaibigang di-maipaliwanag,, mga kaibigang nakakaintindi sa kanya sa oras ng pangangailangan... Kahit siya lang ang nakakausap o nakakakita,, kaibigang tapat, kaibigang totoo,, ano ba ito, kabaliwan o katangahan o sadyang otistik lang! haaa.... ang kaibigang hinugot kung saan-saan!<br /><br />Kayo ang maghusga, katotohanan o kaotistikan!</span></div>
NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-55440416767299576592009-03-15T11:35:00.001+08:002009-03-15T12:00:09.851+08:00after one yearhahaha...<br /><br />joke lng...<br /><br />virgin n ulit ako mgblog....<br /><br />but anyway magpopost n ulit ako....<br /><br />bsta...<br /><br />abangan!...NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-40301167654871248642008-04-02T08:33:00.001+08:002008-04-02T08:47:01.095+08:00feelong ko?<span style=""> </span>These pass days I feel like an abandoned dog (askal ba’h) I don’t know, maybe the problem is me, yeah ako! Moreover, I don’t know how I will solved it. sabi ko nga sa sarili ko, if suicidal ako, perhaps may burol na ngayon buti na lang at hindi naman. Mahirap ang buhay na dinadanas ko ngayon. I’m trying to put some meaning to it, para pangpalubag ng loob ko na rin and so far effective naman, but the question is until when? Paanu kung hindi ko na makaya at bigla na lang akong pumutok? You know we people ay may kanya-kanyang limitasyon and I even go beyond it para lang labanan ang problema ko but some people trigger me to stop. Manahimik na lang at matutung maging farmer ng sama ng loob. I don’t know pero masakit isipin na ang taong akala mo ay tutulong eh sila pa ang magpapabagsak sayo. Ngayon di’ ko alam kong sino ang kakampi o kung sino ang kalaban, but it doesn’t matter, I think what matter most is where are you people na pinagkakatiwalaan ko? Galit na ako… <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Lord, enlighten those people; I know that you know them!</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Thanks</p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-49928207750035210202008-04-01T11:18:00.000+08:002008-04-01T11:19:47.639+08:00Pusang Gala<p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Hi…my name is Whil the best pusang gala in the whole world, and this is my story…</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Ako ay isang pusang palaboy – laboy at napakababoy (sabi nila). Walang patutunguhan -<span style=""> </span>kaya nga gala eh! Naging gala ako kasi mahirap ang buhay sa bundok, matarik ang daan at napakadilikado pa, kaya na-isip kong gumala sa kapatagan. </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Sa paggagala ko sa kapatagan, aking natagpuan ang matatawag na tunay na tahanan. Masasabi kong tunay na tahanan ito dahil dito natutu akong makipamuhay kasama ang mga kasamahan kong pusang gala din kahit minsan di ko alam kong bakit ko sila kasama. Dito rin masaya ako at nakakalimutan ko ang bigat at pasakit ng mundo kahit sobrang dami nila at may natutuklasan ako - ang pagkatuso ng mundo. Higit sa lahat at sa kung anu pa man na natutunan ko dito, ay ang lumaban!. </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Tawagin nating CHF ang tahanang aking tinutukoy, CHF stand for Cats, the Home of forsaken. Masaya dito lalaki ka, hindi lang pisikal na ka-anyuan pati na rin yung ibang dimensyon ng buhay ng tao. </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Tatlong araw na ako sa loob ng CHF at so far masaya pa din ako, pero masasabi kong sinungaling ako kung sasabihin kong sa lahat ng oras ay naging masaya ako. Syempre, may mga mamalungkot at mahihirap na yugto rin ng buhay ang nararanasan ko sa loob ng aking tahanan o tamang sabihin na aming tahanan. <span style=""> </span></p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Natatandaan ko ang aking unang araw sa aming tahanan. Ang unang araw ko eh para ba’ng <span style=""> </span>bagong buhay din, bakit? <span style="" lang="IT">Kasi lahat ng ginagawa ko ay bago para sa aking. Naninibago ako sa kahit anong gawin ko, pero sinabi ko sa sarili ko pinili ko maggala sa kapatagan, so magtitiyaga dapat ako at ganun na nga ang nangyari.<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="IT"><o:p> </o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="IT"><span style=""> </span></span>Lumipas ang unang araw, mabilis at tila nakakabitin. Gusto kong balikan ang mga oras na nasayang at ang mga masasayang pangyayari sa unang araw ko, kaso wala na. Gumagabi na at dumidilim na ang kapaligiran. Kasabay ng pagdilim ang paglabas ng masasamang elemento at pagtangap sa katutuhanan. Naghahating gabi na at nakikilala ko na ang mga pusa sa aking kapaligiran, pero pinilit kong h’wag mabahala at h’wag na lang pansinin, kaso napupuot nang ng galit ang aking puso at baka hindi ko ito mapigilan, at kinalaunan sumabog pa. </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Mabuti na lang at dinalaw ako ng kaantokan at mas ma-igi atang itulog na lang ito at sa pag sapit ng ikalawang araw at paglabas ng liwanag ay may lakas akong maibabato sa mga pusang nagpapangap at nagtatago sa dilim.</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Sa loob ng ikalawang araw, naging mahinahon ang mga unang oras. Patuloy pa rin ako sa pananaginip na baka sakaling ang mga pangarap ay matupad. Bumibilis ang oras at tangahaling tapat na ng lubos kong maintindihan ang ibig sabihin ng salitang “hirap at tiis”. Naghirap at kasabay nito ang pagtitiis, dahil sa patuloy na panggigipit na ginagawa ng Master namin – ang <st1:place st="on"><st1:country-region st="on">Leon</st1:country-region></st1:place>. Sabi ko sa sarili ko </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><span style="" lang="IT">“kaya ko to’h pusa rin naman sila, yun nga lang malalaki sila at hindi basta-basta! </span>Pero lalaban ako” </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>At yun nga ang nangyari. May mga araw na gusto ko na lang bumalik sa bundok, pero may malakas na pwersang pumipigil sa aking galing sa masmataas na Panginoon, kaya ako sunod at tiis lang. </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Magdidilim na ulit at papatapos na ang araw, nararamdaman kong kasabay ng nagbabang araw ang pagbagsak ng kapangyarihan ni Leon. Nakakatuwa pero na-iisip ko din na parang wala ng challenge kong siya ay baba na. Wala ng manggugulo, wala ng manggigipit, wala ng mangtatakot at wala na rin mapapalakas sa akin. Kay Leon natutunan kong lumaban at maging malakas. Sa araw-araw na pagmulat ng aking mga<span style=""> </span>mata, kasabay nito ang pagmulat sa katutuhanan ng buhay, kaya di’ naglaoon ay naintidihan ko rin s’ya. Pero bakit kailangan n’yang gawin ang mga bagay na pinagawa n’ya sa amin? Sinira n’ya ang kangyang pangalan para maintindihan namin ang kahulugan ng salitang “buhay”. Hay!<span style=""> </span>Ang hirap mag-isip lalo na kung ikaw ay tanga!</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Nagdilim na at wala na ang araw, tapos na ang pagsikat ng liwanag sa aking mga mata. Panahon na naman para mag-isip sa kung anung bukas ang naghihintay, para ma-ihanda ang sarili. Panahon na para wakasan ang paghihirap at dapat magalak sa pagtitiis na nagbunga ng magandang pagkatutu. </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Ika tatlong araw, masaya, maluwag, gawin mo ang dapat mong gawin o mas tamang sabihin gawin mo ang gusto mong gawin? Sa ika’tlong araw maraming pagbabago ang nangyari, kasama na ang mga tao, bagong master, bagong pusa at bagong laban na naman. Maraming bago kaya ang mga datihan ay para bang, ewan natuwa ba talaga? Siguro mayroon at mangilan-ngilan lang sila, at masasabi kong sila ay tunay na pusa – saludo ako sa kanila, sapagkat ang tunay na pusa ay nasa dugo ang pagkasipsip at pagkaplastik. Keso malambing daw, pero ang totoo eh nagugutom lang pala. Walang hiya ba’! Isa rin sa mga nagbago ang mga dating simpleng bagay ay ngayon naging magarbo at magastos. Ang mga dating pagtratrabaho ay naging pagkwekwentohan na lang. Ang dating laro na baril-barilan ay naging batohan ng Barbie doll na!!! marami pa kaso ayoko ko ng magsalita pa! sawa na ako, chaka baka maytamaan at lalong magulo ang buhay ko!!!</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Nasasaktan ako at napipikon tuwing natatamaan ako ng ganitong mga bagay, pero natiis ko nga ang ikalawang araw ko at dito pa ba ako susuko? Ibukas ko na lang ang aking mga mata at magbakasakaling may pag-asa pa! kasabay din ng pagbukas ng aking mga mata ang paghanap sa kahulugan kung bakit ganito na ang dating tahanan kong matatawag. </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Ganito man ang buhay sa CHF ayaw ko pa rin itong layasan, alam n’yo kong bakit? Ang lakas ng hatak ni bossing sa itaas eh! Ewan ko ba kung malakas lang talaga siya mangtrip o talagang mayroon s’ya misyon para sa akin…<span style=""> </span><span style=""> </span></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-77086770948269154722008-03-26T08:13:00.000+08:002008-03-26T08:18:02.680+08:00Easter Egg sa Theater ArtsFirst I would like to greet everybody a “HAPPY EASTER”. <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">It’s been part of our culture that during Easter we celebrate it with eggs! Know why? I don’t know either… and I don’t care.</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">(taglish na nga lang ako… so that I can explain this clearly)</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">It was preparation for the Easter vigil when I heard the news from Jessa.</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><span style=""> </span>“whil!.. nakita mo na ba? (Also the title of our recent play and the final requirement for the Theater Arts class)”</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">“alin dun?” I asked her without even thinking, because I’m doing something</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">“The grade”</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">“Yeah! What about the grade?” now, I answer with care for I got a hint of what happen.</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">“tingnan mo na lang sa Pastoral Bulletin Board” </p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">So, I move with confidence pa! But after I’ve seen the result! The whole world as if falls down to me…</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">“Whatta!!!” muntik na akong mapamura “putik naman to’h oh’!”</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">Yeah! Guess what happened!?... Yuppp! I failed, ayyy no… the more accurate to say is we failed!!! It’s really an advance Easter egg for us student of Theater Arts (ENL 213)! I got 0 ay no, we got 0, as if I didn’t do anything to the subject… hayyyy! And guess what is the consequences for us to regain our grade?... ok! This nothing to do with you, I presuppose! Secret na yun…masyadong madugo!!!</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">Anyway, the good part of this Easter egg sa Theater Arts ay ang itlog kapag tumagal ay nagkakaroon ng bunga or tamang sabihin nating sisiw! Sisiw man ay may buhay pa din…and like the Easter Season the resurrection of our Lord is the icon of new life. New life in a sense that there is new beginning and hope… yun mga Easter egg ko… ammm! Hintayin ko na lang na magkaroon ng sisiw! Ang taong naghihintay ay pinagpapala, but of course naghihintay with action! Kaso may problema! Sa init ng ulo ko! I boiled my<span style=""> </span>Easter egg,<span style=""> </span>kaya nagbugok ba’h! nagging pinoy na s’ya… hehe panu yan!? Wala ng sisiw!!!...</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">Mabuhay ang Contra Leo!<img src="http://images.multiply.com/common/smiles/wink.png" /><span style=""> </span></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><o:p> </o:p></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-6854310090372647552008-03-24T10:45:00.001+08:002008-03-25T21:02:34.335+08:0011 young men<div style="text-align: center;"><span style="font-weight: bold;">Class Prophecy</span><br /></div><div style="text-align: center;"><span style="font-size:78%;">By: Wilhelm L. Orozco</span><br /></div><div style="text-align: center;"><br /><div style="text-align: left;"> Dalawangput isang taon na ang nakalipas buhat ng magkahiwa-hiwalay ang labing-isang magigiting na mangdirigma. Itago natin sila sa mga pangalan Clemens, Del, Jerome, Aries, Enzo, Chino, Kerwin, Elijah, Joseph, Rondick at Whil.<br />Maraming taon na ang nakalipas at marami na ang nangyari na hindi mo mawari na malalampasan ng labing-isang mandirigmang ito. Matagal ng panahon ang nakalipas at kanya-kanyang buhay na ang ating mga bida sa kwentong ito.<br /><br /> Ay! Ikinalulungkot ko man sabihin pero kailangan, ammm! (Pause for a while) Ako nga pala ang isa sa mga bida sa kwentong ito. Ako si whil ang isa sa mga tinuturing na low profile ng batch kasi wala akong ibang kayang gawin kundi ang mga ito. Ammmm! Ako lang naman ang Bassist ng batch, football player, basketball pa, at volleyball na din, medyo magaling magswiming, ammm nagdradrawing din, guitarista pa at medyo may-alam magdrums at gwapo sabi ng mama ko, well yan lang naman at kung may gusto pa kayong ilagay sa low profile ko, huwag kayong mahiya o mag-atubiling ilagay sa space na ito. __________________________________ ______________________________ Anyway, ako rin pala ay isang lalaki, so far normal naman ako at nagtratrabaho bilang isang tagapagsilbi sa palasyon ng aking Panginoon.<br /><br /> Nasa malayong lugar ako, sa Papua New Guinea (PNG), kasama ang mga taong nagpapasaya sa araw-araw kung anung buhay ang dapat tahakin.<br /><br /> Ngayon na kilala n’yo na ako ikwekwento ko naman ang naging buhay ng mga kasama ko noon – ang mga magigiting na mandirigma (cheeeh).<br /><br />(1,2,3, silent in the set…action)<br /><br /><div style="text-align: center;">--=@=--<br /></div><br /> Naglalakad ako sa kalsada ng Papua at take note ang kalsada nila ay tiles na ngayon, ibang-iba na ito gaya ng dati, maraming mga high tech na kagamitan, tulad ng mga lumilipad na sasakyan at sa katunayan -1, 000th world country na sila sa sobrang advance ng mga kagamitan nila at most powerful pa sa lahat ng bansa. Grabeee! ibang-iba sa kwento ni Fr. Noel noong seminarian pa lamang ako.<br /><br /> Lakad ng lakad, lingon ng lingon, lakad ng lakad “hay! nakakapagod” ang tanging wika ko. Napa-upo ako sa isang tabi at feeling ko nasa Rome ako dahil sa ganda ng view. Namahinga ako at pinagmasdan ang mga naggagandahang likha ng Panginoon, kung anu man yun! sekretong malufeeet na yun.<br /><br /> RINGGGGGGG “may tumawag” at agad kong kinuha ang phone ko<br /><br /> “yess!?” sabi ko sa kabilang linya, napatigil ako ng mahigit 1 secondo at pinagpatuloy ang nasa-isip ko sa pamamagitan ng mga katagang “teka, ammm! I know you” kilala ko ang boses niya.<br /><br /> “Aries is that you?” naks!<br /><br /> “Yup” sagot ni Aries, wow hindi ako nagkamali for the first time.<br /><br /> Nagkakumustahan kami sa phone at napag-alaman kong nasa Rome na pala siya. As usual nag-aaral siya at tinatapos niya ang 2nd degree niya hindi sa pag-aaral kundi sa sunog, kasi nasunog daw siya sa isang bahay at di malaman ang kadahilanan, pero at the same time thesis na lang ang kailangan n’ya para sa kanyang 5th Doctoral Degree sa larangan ng Edukasyon Ang dami-dami ng pinag-usapan naming, mga experience noong nasa Canlubang kami at iba pa. Ganado pa naman ako mag kwento ng biglang…<br /><br />…tinkkkkk!<br /><br /> “naku na lowbat ako sayang! Asar!”<br /><br /> Nalowbat man ako pero masaya pa din ako kasi nakumusta ko ang isa sa mga kaibigan ko at masaya ako sa kanyang narating ngayon.<br /><br /> Sa pagpapahinga ko, bigla kong naisipan na bumili ng maganize. Medyo mahal kaya nagdalawang isip ako. Sa tapat ng tindahan, hinawakan ko ang magazine at nagglance-glance ako. Masama na ang tingin ng nagbibinta nito at ng hindi pa makatiis na-upo na sa tabi ko. Sa pagglance ko ng magazine, pumunta ako sa showbiz section na paborito kong basahin kahit noong seminarian pa lang ako.<br /><br /> “Wow! I know this person” nabiglang reaction ko<br /><br /> “Really?” singit na boses mula sa katabi ko<br /><br /> “Yes! Because he is my batchmate go back then in the Philippines”<br /><br /> Binasa ko ang section at nabigla ako ng malaman kong si joseph ang batchmate ko na taga Cebu ay makikipagdivorce na sa kayang asawang hollywood artist, dahil sa third party? Pero hindi rin ako maniniwala sa nabasa ko dahil showbiz lang naman ito...chika ba. Naghanap pa ako ng naghanap at napunta naman ako sa Sports section ng magazine<br /><br /> “Wow! I know this person” nabiglang reaction ko nanaman<br /><br /> “Really?” singit na boses mula sa katabi ko<br /><br /> “Yes! Because he is my batchmate go back then in the Philippines”<br /><br /> Binasa ko ang section at biglang napasigaw ng malaman kong si Rondick ang kababayan kong mula sa malayong lugar ng bicol the best at naging batchmate namin sa seminaryo sa loob ng anim na araw ay naging MVP ng NBA. Kina-usap ko ang magazine at itinuro sa malaking picture niya.<br /><br /> “I’m proud of you man” sabay napansin kong medyo hindi na masaya ang mukha ng katabi ko kaya tinanong ko siya<br /><br /> “Is there something wrong?”<br /><br /> “Yes!”<br /><br /> “What? Tell me?”<br /><br /> “The magazine”<br /><br /> “What about the magazine?”<br /><br /> Nag-amok ang mokong at kinuha na lamang ang hawak kong magazine at sabay putak… “If you want to read this, buy this!” sabay alis<br /><br /> “Thank you and I’m so sorry” napakaway at ngiti na lang ako<br /><br /> Umalis na ako sa lugar, kung saan ay nakaupo ako ng matagal at nagbasa ng magazine na libre. Umalis ako sa takot na baka bumalik ang nagbibinta ng magazine dahil sa asar nito.<br /><br /> Naglakad-lakad ako at tumingin-tingin muna sa paligid ng tindahan, at bigla kong maisipan na umalis patungo sa aking bahay. Nag-abang ako ng bus at ng may dumating na bus bigla akong sumakay. Manghang-manghang ako sa nakita ko, dahil pati sa dagat ay dumadaan ito. Sabi nga ng katabi kong foreigner “In Papua nothing is impossible”.<br /><br /> Nakauwi na ako sa itunuturing kong bahay. Pag-apak ko sa gate, biglang sumalubong ang mga kabataang naglalaro ng football kasama ang aking partner.<br /><br /> “Pre! Musta?”<br /><br /> “Ok lang tumawag pala sakin si Aries”<br /><br /> “oh! Talaga? Di ma-aari yun!”<br /><br /> “eh! Bakit naman?”<br /><br /> “Pius Exhortation yun”<br /><br /> “Ganun ba? Bahala ka nga sa buhay mo! Siya nga pala kumain kana?”<br /><br /> “tapos na! ikaw kain ka na pre”<br /><br /> Naglakad ako kasama siya at ibinalita ko din ang mga nabasa ko sa magazine tungkol sa ibang kabacthmate namin.<br /><br /> “naks! Achiever na talaga ang mga yun ha?”<br /><br /> “Well! Ganyan talaga ang buhay”<br /><br /> Ay! Nakalimutan ko… at kinalulungkot ko man sabihin, pero kailangan sabihin siya pala si Del partner ko sa Papua as of now. Kasama din pala namin sa Papua si Enzo at ang leader naming na si Clemens, pero nasa ibang bansa sila pareho para dumalo sa General Chapter Meeting.<br /><br />RINGGGGG<br /><br /> “Pre! Sagutin mo naman yung telepono ohh!” wika ko kay Del<br /><br /> Pagkatapos kausapin ni Del ang taong being sa kabilang linya, sumigaw siya patungo sa direksyon ko “Pre! Si Clemens hanap ka!”<br /><br /> “Ok, paki hintay lang”<br /><br /> After ng limang Segundo<br /><br /> “Oh! Master, kumusta meeting?”<br /><br /> “Ok lang to’l”<br /><br /> “ganun? Si Enzo”<br /><br /> “Ok lang din kasama ang provincial ng Philippines north-west province”<br /><br /> “talaga? Ay matanong nga lang, sino na nga pala ang provincial ngayon ng Philippines north-west province?”<br /><br /> “ahhh, teka lang uhh? magbibilang muna ako ng kamay huh!? Ahhh..ayun! The one and only smile and love, si chino to’l!”<br /><br /> “huhhh!?” nabigla ako at napa-ubo, parang may bumarang kung anu sa aking lalamunan…whatta!<br /><br /> “Oo nga, ikaw para kang ano eh”<br /><br /> “Ok!fine, Regads mo nalang ako kay ngiti! Huh?”<br /><br /> “Ok sige, no problem”<br /><br /> “siya bye na kakain pa ako eh! Ingatz na lang mga pre!”<br /><br /> Matapos ang mahabang paguusap sa phone ipinagpatuloy ko na ang aking kinakain at pinagnilayan ko na si chino naging provincial? Eiwww!, pero of course proud ako sa kanya, kasi bagay naman sa kanya eh!<br /><br /> Matapos akong kumain ay binuksan ko agad ang T.V, nanood ako at inalok si Del na manood din. Palipat-lipat ng channel hanggang makarating sa MTv live.<br /><br /> “pre! Ano na kaya ang top 1 ngayon?”<br /><br /> “ano pa eh! Di pretty woman or my way”<br /><br /> “poink! Pusaaaaaaaaah! ang tagal na nun huhhh!”<br /><br /> Nagpatuloy kami sa panonood at nagulantang ng biglang……..(tadadadannnnnnn) Nagpupunas-punas ng mata at napatanong...<br /><br /> “pre nakikita mo ba ang nakikita ko?”<br /><br /> “Oo! Pre hindi ka nanaginip”<br /><br /> “si Eli..eli…Elijah yan diba” nanginginig na golden voice ko<br /><br /> Akalain mong si Elijah ang pinakamagaling na musikiro ng batch ay parecord record na la-ang ngayon, samantalang noon ni pang bili ng string wala!hehe buhay nga naman! Pero bilib ako! Saludo ako…idol kahit noon pang mga seminarian pa lang kami. Di’ nga lang halata!hehe<br /><br /> Nagpatuloy kami sa panonood ng bagong music album ni Elijah at ng kanyang banda. Ang ganda ng kanilang video, featuring Paris Hilton at 3 months na silang top 1.<br /><br /> “wow! Achiever na din yun huh” ang tanging reaction ko pagkatapos ng palabas.<br /><br /> Pagkatapos na pagkatapos ng palabas ay nilipat ni del sa TFC channel. Ang TFC ay ang tanging tulay namin dito sa Papua para makita ang palabas ng mga pinoy. Tawang-tawa kami sa bagong palabas ng kafamily ang “bomtarat, game ka na ba?”. Palabas ito tuwing tanghali.<br /><br /> Nakakaaliw ang palabas at nakakatuwa, tiyak na mawawala ang problema mo pero minsan, eh medyo may drama scene din.<br /><br /> “Welcome to bomtarat, game ka na ba? May bagong laro po tayo ngayon mga kafamily ang - will of fortune” sabi ng host sa T.V sabay pasok na ang mga contestant at pumapalakpak pa ang mga ito habang tumatakbo. Mga lalaki sila at mga volunteer ng mga organization.<br /><br /> “Wow! I know this person” nabiglang reaction ko nanaman<br /><br /> “Really?” singit na boses mula sa katabi ko<br /><br /> “Yes! Because he is our batchmate go back then in the Philippines”<br /><br /> “si kerwin ba yan?”<br /><br /> “sino pa ba! Siya lang naman ang gwap’s jan eh!”<br /><br /> “oo nga noh?”<br /><br /> Nagpatuloy ang panonood namin at napagalaman namin na volunteer pala siya sa isang Salesian Organization at may planong pumunta sa Papua. Nagpatuloy ang show at nakakatuwa man isipin nanalo si Kerwin at may pamasahe na siya para pumunta ng Papua.<br /><br /> “astig talaga yan si Kerwin noh” sabi ko<br /><br /> “Oo nga eh! Sana matuloy siya dito”<br /><br /> “oo para at least mabuo ang batch natin once in a blue moon”<br /><br /> “mabuo ba kamo?”<br /><br /> “oo! Bakit ayaw mo”<br /><br /> “hindi may naisip ako”<br /><br /> “ano yon?” nag-iisip ka pala self-delusion ko<br /><br /> “what if magreunion tayo dito sa Papua”<br /><br /> “oo nga noh, nice idea!” Pagsasangayon ko<br /><br /> Nagisip-isip ako sandali at naisip ko na oo nga tama si del kailangan na naming magkita-kita dahil mahaba-haba na rin ang panahon buhat ng magkita-kita kami kaso may isa kaming ka batch na wala na kaming balita, tama si Jerome! Asan na kaya siya.<br /><br />RINGGGGGGGGG! RINGGGGGGGG<br /><br /> “yessss?” tanong ko sa kausap<br /><br /> “Si Aries toh Whil”<br /><br /> “ahh yeah! May tanong ako sayo pre!”<br /><br /> “ano yun? Problema sa pera ba yan?”<br /><br /> “toink! Hindi huh! About kay Jerome, may balita ka ba sa kanya?”<br /><br /> “ahhh! Ammm! I’m not sure, but alam ko basurero na siya ngayon”<br /><br /> “talaga?” pagtatakang tanong ko, sa loob-loob ko yung taong yun magiging basurero!? Whatta… buti na lang at sinabi n’ya na…<br /><br /> “Joke lang nasa Philippines siya ngayon Formator ng Seminary” tumatawa-tawang sagot ni Aries<br /><br /> “Wow! Akalain mo!” napatawa na rin lang ako<br /><br /> Tumahimik muna ang usapan na para bang may dumaang anghel, ngunit nabasag ito ng mabasag ni Del ang pingan kong kinakainan.<br /><br /> “wooooooopsss! Pakalatkalat eh!” sinisi niya ako<br /><br /> “abahhh! Ikaw kaya ang maykasalanan” pangangatwiram ko nmn<br /><br /> Sumabat ang tao sa kabilang linya “Whil? Still there”<br /><br /> “ay sorry Aries huh?”<br /><br /> “ok”<br /><br /> “ay! May plano pala kami na magkaroon ng reniunion ang batch natin ok lang ba?”<br /><br /> “kalian yan”<br /><br /> “bukas na maggagabi na eh! Joke kalian ka pwede?”<br /><br /> “next month ok lang?”<br /><br /> “sure ikontak mo nalang ang iba nating ka batch ha?”<br /><br /><div style="text-align: center;">--=@=--<br /></div><br /> Makalipas ang isang buwan ng paghahanda at umuwi na rin sina Clemens at Enzo sa Papua. Nagging busy ang bawat isa sa amin, ibat-ibang mga gawain para sa darating na muling pagkikita at muling pagtutuos. Ginawang over-all chairman si Enzo sapagkat bihasa na siya pagiging leader dahil sa naging class president siya ng frat simula 3rd year college hanggang perpetual proffesion. Si Clemens naman ang ginawang contact person dahil mayaman siya sa load at siya rin ang leader sa bahay namin.<br /><br /> Dumating na ang takdang araw at handa na ang lahat. Handa na ang banda ni del para salubongin ng magandang musika ang mga kasapi sa batch, parang fiesta ag dating ng drum and lyre n’ya. Super ganda at handa na rin ang design ko, tangin ito lamang ang papel ko sa salo-salong ito, at higit sa lahat isusubo na lang ang pagkain na handa ni Enzo. Naunang dumating si Aries dala ang malaking malita at mga kakaibang pagkain pangdag-dag sa handa pangalawa si chino na maykasama pang mga batang salesiano, at wala siyang dalang pagkain, at isang malaking ngiti lang ang tanging pangpalobag ng loob namin, ang kanyang dinala. Limang oras ang nakalipas dumating na si Jerome mag-isa lang siyang nagbyahe, wala siyang dala kundi ang limpak-limpak na pera dahil bibili daw siya ng mga high tech na gamit dito sa Papua. Kasunod ni Jerome at limang apak lang ang pagitan ay si kerwin, hindi man sila nagkasabay sa sasakyan pero magkasabay naman silang pumasok sa harap ng pinto ng bahay namin.<br /><br /> Ang mga sikat naming katropa ay mukhang hindi makakarating kaya na-isipan namin na ma-unang kumain. Nagimbal ng malakas na hangin ang aming kasarapan sa pagkain, bagay na kinainis ni Del.<br /><br /> “putik naman oh! Hindi pwede yun” wika niya<br /><br /> “(ngiti)” obvious ba? eh! Di’ si chino<br /><br /> “ok lang yan pre, sige magpatuloy na tayo sa kinakain natin” sabi ni Enzo<br /><br /> Nagpatuloy kami sa pagkain at biglang natigilan ulit ng maykumatok sa pinto<br /><br /> “pre buksan mo” utos ni bosing Clemens<br /><br /> “ok” naglakad ako at binuksan ang pinto<br /><br /> “woppppssss” nabiglang reaksyon ko<br /><br /> “kumusta mga pre” sabi ni mr. MVP kasama ang dalawa<br /><br /> “ok lang, tuloy kayo (5x)” sabi ko dala ng pagkabigla<br /><br /> Tumoloy ang tatlo at pagpasok na pagpasok nila sa refectory nagpalakpakan ang mga membro ng frat.<br /><br /> Kumaing masaya ang lahat, nagkalokohan, at tila binabalik ang mga ala-ala noong nasa Seminaryo pa lang at nagpapakamatay para matupad ang kani-kanilang pangarap. Natapos ang pinakamasayang araw sa bawat membro ng frat at oras na para magsibalikan sa kanikanilang tungkulin, magpapasalamat ang bawat isa ng biglang.<br /><br /> “whil! Gising na” sabi ng katabi ko<br /><br /> “ay! Nanaginip nanaman ako anong oras na?” tanong ko<br /><br /> “11:24 na tanghali na wala pa tayong kakainin”<br /><br /> “Sorry pagod lang” ang tanging sagot ko<br /><br /> “anong pagod? Magtrabaho ka nga…ala bangon d’yan”<br /><br /> Napakamot na lamang ako sa ulo!whatta…life is parang buhay lang…hehehe</div></div>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-71162325404478791192008-03-15T11:07:00.002+08:002008-03-15T11:10:23.884+08:00Write Your Own "Gospel"<div style="text-align: center;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><o:p> Write your own "Gospel" and experience God's love for us<br /><br /></o:p></span></div> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 0.5in;"><!--[if !supportLists]--><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><span style="">Steps/Instructions:<br /></span></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-left: 0.5in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><span style="">1<span style="font-family: "Times New Roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: 7pt; line-height: normal; font-size-adjust: none; font-stretch: normal;"> </span></span></span><!--[endif]--><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">STORY TELLING<br />Find time to listen to stories from your elders about your family and yourself.<span style=""> </span>Ask and you will know.<span style=""> </span>Overcome the fear of asking.<span style=""> </span>They are just waiting for you to ask before they pour out so much data they know and that they want to share with you.<span style=""> </span>You can interview them personally, by phone, or just by writing (email or letters).<span style=""> </span><br />(Remember to keep all your original notes, even the scraps of paper that you use for recording these stories.)<o:p> </o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 0.75in; text-indent: -0.25in;"><!--[if !supportLists]--><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><span style="">2<span style="font-family: "Times New Roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: 7pt; line-height: normal; font-size-adjust: none; font-stretch: normal;"> </span></span></span><!--[endif]--><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">WRITING THE STORY:<span style=""> </span>Write down the accounts, and include the following topics<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 1in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">Genealogy (your family tree)<o:p></o:p><br />Life Story of your grandparents, your parents, yourself (birth, childhood, school age, significant events, present situation, etc).<span style=""> </span><o:p></o:p><br />(Note well:<span style=""> </span>do not throw away your first drafts and notes.<span style=""> </span>These will be part of the compilation later.)<br /> <!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br /> <!--[endif]--><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 0.75in; text-indent: -0.25in;"><!--[if !supportLists]--><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><span style="">3<span style="font-family: "Times New Roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; font-size: 7pt; line-height: normal; font-size-adjust: none; font-stretch: normal;"> </span></span></span><!--[endif]--><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">REMEMBERING the <span style=""> </span>PARTICULAR LANDMARKS of your life, WRITE the<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 1in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><o:p></o:p>Significant events of your life: what were most memorable? <o:p></o:p><br />What were your most joyful, sorrowful, glorious events?<span style=""> </span>Narrate them as reliving them or as in telling a story.<span style=""> </span><o:p></o:p><br />Include here your Love life, your vocation story, or traumatic experiences, frustrations, consolations, etc.<span style=""> </span>You do not have to come up with a perfect paper, just start writing without worrying about your grammar or spelling.<span style=""> </span>Just write.<span style=""> </span>You may edit later.<span style=""> </span>Do not throw away your first drafts, or the corrected versions.<span style=""> </span><br /> <!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br /> <!--[endif]--><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">4<span style=""> </span>FINDING MEANING in your STORY.<span style=""> </span><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 1in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">Once you have written your story, stop.<span style=""> </span>After a few days, pick it up and read it in prayerful way and ask the following questions.<span style=""> </span><o:p></o:p><br />Where is God in the various events of my story?<span style=""> </span><o:p></o:p><br />How did He show (reveal) Himself to me?<span style=""> </span><span style=""> </span>What was it like?<span style=""> </span>What did it make me feel?<span style=""> </span>How did this affect me?<span style=""> </span>What did He inspire me to do/be?<span style=""> </span><o:p></o:p><br />What is His message for me?<br /> <!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br /> <!--[endif]--><o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 0.5in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">5<span style=""> </span>Gather all the material in one folder for submission.<span style=""> </span>The compilation should include<o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal" style="margin-left: 1in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">Notes and first drafts, including corrected materials.<span style=""> </span><o:p></o:p><br />Final hard copy of the stories. <o:p></o:p><br />You may paste pictures and diagrams if you wish.<o:p></o:p><br />Leave some blank pages at the end of this compilation for further remarks and reflection.<span style=""> </span><o:p></o:p><br />Find an appropriate cover.<span style=""> </span>Decorate it if you desire.<span style=""> </span>It is your own Gospel.<span style=""> </span><br /> <!--[if !supportLineBreakNewLine]--></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-left: 1in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH">...be creative!<br /> <!--[endif]--><o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-left: 1in;"><span style="color: rgb(0, 51, 0);" lang="EN-PH"><o:p></o:p></span></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-58589342464983946972008-03-15T10:36:00.002+08:002008-03-15T10:40:53.765+08:00PART 2<p class="MsoNormal">Amielyn A. Oruga</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><br /><span style=""> </span>To: Bro. Wilhelm,</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><i style="">“<st1:place st="on"><st1:city st="on">Sana</st1:City></st1:place> po ay lagi kayong masaya. Salamat po dahil kahit na magulo at makukulit kami ay pinagpapasensyahan n’yo na lang po kami. Pero kahit po ganun kami, mahal naman po namin kayo bilang brother namin. Parang kuya na po ang turing namin sayo. Maraming salamat po sa lahat. Take care always” </i><i style=""><span style="font-family: Wingdings;" lang="IT"><span style="">J</span></span> ---</i><b style=""> hmmp... mga batang kapatid na rin naman ang turing ko sainyo...kaya nga lakas ko magdemand sa subject ko!halata n’yo ba!?hehe joke<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="IT">Lynemar B. Tupas <o:p></o:p></span></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="IT"><o:p> </o:p><span style=""> </span></span>Positive – sobrang bait po, laging nagpapasensya --- <b style="">sorry kung sobrang bait ko huh!? </b>(pahumble effect)<br /><span style=""> </span>Negative – mahiyain<br /><span style=""> </span>“pasensya na po sa mga kaklase kong maiingay at masayahin. Salamat po, marami kaming natutunan sainyo. Salamat po sa pagtuturo n’yo ng magagandang-asal – thank you po” --- <b style="">summary “salamat, in Englisg thank you”<o:p></o:p><br /><span style=""> </span>… pahabol message at the back of the paper </b><i style="">“I LOVE YOU BROTHER”<o:p></o:p></i></p> <p class="MsoNormal"><i style=""><o:p><br /><br /></o:p></i>Catherine G. Dela Cruz</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span>Positive – kahit walang prepare lesson nag-iisip pa rin siya ng maituturo --- <b style="">wala naman laglagan plsss</b>, masipag, mabait at nagawa ng abot sa kanyang makakaya --- <b style="">taga laguna nga’”nagawa”<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b>Negative – mahiyain at parang wala na akong maisip eh! --- <b style="">negative n’ya, di’ nag-iisip..hehehe<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b><i style="">“<st1:place st="on"><st1:city st="on">sana</st1:City></st1:place> mapagbuti mo pa ang iyong pag-aaral at tsaka magkaroon ng GF, tumingin ka lang sa paligid meron kang ma’am na maganda!joke keep up the good work…d2 lng me” ---</i><b style="">asar talaga to’ng mga to’ – iisue ba?…bulag ako di’ makatingin sa paligid!hehe <o:p></o:p><br /><span style=""> </span>Pahabol message at the back<i style=""> </i></b><i style="">“nan d2 lng c ma’am!joke”--- </i><b style="">grrrrh!pasalamat kayo at last day n’yo na ako pinagtripan…<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b>Erik B. Bautista<br /><span style=""></span></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Positive – ang masasabi ko lang po sa inyo ay masyado po kayong mabait sa amin kahit na napaka-ingay namin hindi pa rin kayo galit --- <b style="">ayoko magalit, kawawa kayo eh!hehe<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b><span style="" lang="IT">Negative – masyado po kayong mahiyain, siguro po ay hindi pa po kayo sanay na magturo at hindi ka strikto.<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></span>Advise: <i style="">“huwag po kayong masyadong mahiya kailangan pong aralin ang pagiging strikto para makinig ang inyong tinuturuan. Salamat po!” </i><b style="">--- salamat sa advise I will tresure it!<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p><p class="MsoNormal">Erwin S. Valenzuela </p> <p class="MsoNormal"><o:p></o:p><span style=""> </span><i style=""><span style="" lang="IT">“Sana po hindi kayo magbago sa lubos na pagiintindi sa kahit na maingay kami sa classroom. Wish ko po na makatapos ka ng pag-aaral mo! Gusto ko sana brother na baguhin ninyo ang pagiging walang kibo sa mga maiingay sa classroom. Mayroon kayong karapatang magalit sa amin kasi po pangalawa ama na kayo sa amin dahil kayo po ay nagtuturo ng mga dapat gawin” --- </span></i><span style="" lang="IT"><span style=""> </span><b style="">ahhh dati kuya lang tapos ngayon AMA na…ano kaya sunod?...lolo na kaya!?<o:p></o:p></b></span></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style="" lang="IT"><o:p> </o:p></span></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style="" lang="IT"><o:p> </o:p></span></b>Jinefer P. Ybanez</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span>Positive – ang positive po sainyo brother ay mabait at napakagalang n’yo po kahit masyadong po kaming maingay, nagpapakumbaba lang po kayo lagi. Tahimik at palabiro din po kayo…at pinagbibigyan n’yo rin po kami sa lahat --- <b style="">wow humble daw ako!naksss<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b>Negative – ang negative lang po sa inyo ay yung tawa nyo kasi nakakatawa kapag tumatawa kayo, para kang sinisinok nakakarawa talaga brother, joke! --- <b style="">ok!...fine, iiyak na lang ako kapag ako ulit ang brother n’yo next school year.<span style=""> </span></b><span style=""> </span></p> <p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">Lito B. Villagracia</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span>Positive – h’wag ka sanang magbago --- <b style="">sure ka positive to’h?, </b>ipagpatuloy mo pa <st1:city st="on">sana</st1:City> ang kabaitan mo sa mga tinuturuan mong mga estudyante, pagbutihan mo pa ang iyong pagtuturo at <st1:place st="on"><st1:city st="on">sana</st1:City></st1:place> makatapos ka ng pag-aaral.<br /><span style=""> </span>Negative – h’wag ka na sanang maging mahiyain, h’wag kang masyadong mabait at maging disiplina ka sa mga estudyante mong makukulit at ma-iingay --- <b style="">ok!mukhang kailangan ko na talagang gamiting ang “strict mood” ko…<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b>tanong: tanong ko lang sayo nag-aasawa ba ang “pari”? --- <b style="">of course, hindi!<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b><i style="">“magkaroon ka <st1:place st="on"><st1:city st="on">sana</st1:City></st1:place> ng magandang buhay at malutasan mo ang mga problemang dumadating sayo…Gob Bless You” --- </i><b style="">natouch ako!superrr…tnx<o:p></o:p></b></p> <span style="font-weight: bold;"><br /></span> <p class="MsoNormal">John Matthew R. Plata</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span>Negative – ang ayoko po sa inyo brother ay pag minsan ay masyado kayong tahimik. Ang gusto ko po kasi ay malakas ang trip n’yo ka pag kayo ay pumupunta dito. <span style="" lang="IT">Sana po sa isang taon kapag kayo po ay nagturo sana po kaunti ay malakas pa ang trip n’yo --- <b style="">yeahh! Need to take drugs para magkatrip!...high p’re!<o:p></o:p></b></span><br /><b style=""><span style="" lang="IT"><span style=""> </span></span></b><span style="" lang="IT">Positive – ang gusto ko po sa inyo ay mabait at hindi po kayo matapang at hindi po kayo nagagalit kapag kami po ay ma-iingay sa inyonh pagtuturo. <o:p></o:p></span><br /><b style=""><span style="" lang="IT"><o:p><br /> </o:p></span></b></p> <p class="MsoNormal">Raquel G. Padayao</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span>Positive – mabait, nakikisama, palatawa at cute (<b style="">wa pakels</b>)<br /><span style=""> </span>Negative – laging late, suplado at binge --- <b style="">ouch! Sakit nun huh? (defensive mood activate) late kasi naglalakad lang kami, suplado!...I doubt, binge!ammm slight<o:p></o:p><br /><span style=""> </span></b><i style="">“sir kahit lagi kaming magugulo ayos lang sayo <st1:place st="on"><st1:city st="on">sana</st1:City></st1:place> kayo ulit maging brother naming kasi po ang bait ninyo. Alam po ninyo crush daw po kayo ng kaibigan ko. Ang cute n’yo daw kasi eh! Mamimiss naming kayo sir, wala lang basta sir lang!!! bye sir!!! Ang cute n’yo po talaga kaya nga po nababakla sainyo sina marvin at <span style=""> </span>Erwin na matagal ng bakla at authentic (joke) sorry po pasaway kasi kami eh!” --- </i><b style="">sorry din! I don’t mean na maging cute ako eh!hehe at nakakabakla ang mukha!haha<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal">Jo Aries C. Reyes<br /><span style=""> <br /> </span><span style="" lang="IT">Positive – ang gusto ko po sa inyo po ay mabait, mahinhin (<b style="">di’ ako bakla huh?)</b> ma-intindihin, at lalo sa lahat mapagbigay ka po. Ang sino mang maturuan n’yo pa siguradong matututu at kahit na ina-abuso naming ang inyo po kabaitan wala na ata masbabait pa sa inyo po, sana lagi po kayong mag-iingat, alagaan po ang inyong sarili at maging istrikto po sana kayo --- <b style="">no comment<o:p></o:p></b></span><br /><b style=""><span style="" lang="IT"><span style=""> </span></span></b>Negative – brother ayaw ko ng tawa mo, parang nakakaloko! Joke… ang gusto ko pa ay aging istrikto kayo para po ay matakot ang susunod na tuturuan mo sa amin at hindi abusuhin ang inyong kabaitan. --- <b style="">anu ba meron sa tawa ko huh!?hehe<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-50079588246393974522008-03-14T09:50:00.002+08:002008-03-14T09:53:16.045+08:00Catechesis….(Ang Drama ng Mga Estudyante ni WHIL)<p class="MsoNormal">PART 1</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>The catechesis is already finish for this school year, but the memory is not yet…I’m still enriching it, every seconds that I stood up in front of my class and every time that they gave to me…I feel how special I am.</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><span style=""> </span>Before the class end I concluded my class through evaluation and I ask them too to give me their message if they want (I don’t want to force them to give me a letter, but I prefer it) </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>The first 10 message goes like this…</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal">Eugenio C. Estrella Jr.</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>“<i style="">Brother ang masasabi ko lang sa’yo, mabait ka at matulungin, masipag, matapat at higit sa lahat maaasahan ka sa lahat ng bagay” </i>at the back of his paper<i style=""> “I miss u”---</i><b style="">wow naman…una palang napapawow na ako…let’s see the next one<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal">Mary Jane B. Sarion</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span>Positive – mabait, nakikisama, matiyaga kahit maingay kami at masipag</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Negative – mahiyain ---<b style=""> uyyy shy type daw ako </b>(blush) </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><i style=""><span style="" lang="IT">“marami po salamatsa pagtitiyaga ninyo po sa amin, kahit na maingay kami. </span>Salamat din po at naging mabait kayo sa amin” --- </i><b style="">ahhhh! How thankful naman<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal">Clarissa A. Biag<o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Positive – mabait, nagsisikap kahit makukulit ang mga tinuturuan, nakikisama at natatawanin at laging nagpapatawa --- <b style="">clown ba ako?<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span></b>Negative – minsan ay naiinis --- <b style="">no it’s normal, u know! Taong being ako eh…<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span></b><i style="">“sana po hindi po kayo magbago, patuloy parin ikaw na masayahin at matiyaga kahit ang iingay nang mga tinuturuan at kahit maiingay kami, h’wag mong kalimutan na mahal ka namin kahit hindi kami nakikinig sa mga tinuturo mo” </i>--- <b style="">so, di’ pala kayo nakikinig, now I know!hehehe pero thanks sa pagmamahal.<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal">Mariquit A. Vicente</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Positive – malakas ang loob batay doon sa kiniwento mo po yong buhay ninyo. Cute ka daw sabi ni Padayao ---<b style="">vocation story ko yung kinuwento ko, cute daw..yeah I know it, since birth…</b>(blush again…hehe)</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Negative – yun nga masyadong mabait at merong kakulangan sa taas, joke! Kaya napagkamalang masbata sa inaakala ng iba --- <b style="">ayus to huh!? Nakakalbo na ba ako!?<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><i style="">“sabi ng iba meron daw kayong pagtingin doon sa babaeng nasalikodan, maganda naman yun”---</i><b style="">ahhh ung teacher nila…watta…wait! Issue ba to’!?<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal">Maica Danica D. Silan</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><i style="">“alam mo po brother napakabait mo samin, at napakatiisin mo po. Sana lang po ay h’wag kang magbabago at h’wag mo rin po sana kaming kalilimutan, kasi po hindi rin naman kita malilimutan eh!!! <st1:place st="on"><st1:city st="on">Sana</st1:City></st1:place> lang po ay mapangiti kita kahit ito lang sulat ko sa’yo… and iyong estudyante Maica Danica D. Silan (signature over printed name).”---</i><b style=""> yeah, napangiti nga ako;))) <o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span>M – make<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span>A – also<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span>I – intelligent<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span>C – cheerful<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span>A – always<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal">Dianne G. Dormido</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Positive – no comment</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Negative – strict, mahilig mang-irap at nakakainis tumawa --- <b style="">full of issues huh!?<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style=""> </span></b><i style="">“Brother, <st1:city st="on">sana</st1:City> hindi ka magstric, <st1:place st="on"><st1:city st="on">sana</st1:City></st1:place> baguhin mo pagtawa mo kasi nakakainis ang tawa mo, h’wag lang mang-irap lagi, tska yung walang kabagay-bagay tawa kana agad. Sana baguhin mo sinulat kong negative na nakikita ko sa’yo...sorry kung prangka ako” --- </i><b style="">it’s okay!I will try na magbago, sa isang kondisyon kapag naintindihan ko na ang salitang “irap”.</b> </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal">Moriel E. Olivar</p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p><span style=""> </span><i style="">“brother, <st1:city st="on"><st1:place st="on">sana</st1:place></st1:City> maging strict ka sa amin. </i><i style=""><span style="" lang="IT">Pero kahit hindi ka istricto sa amin, mabait ka pa rin. </span>Sana sa susunod na magturo ka dito sa school na ito, <st1:place st="on"><st1:city st="on">sana</st1:City></st1:place> hindi maiingay na tulad namin maiingay. ang masasabi ko lang ay c – care, f – full, y – your and s – self...j – just, a – always, p – pray, a – at and n – night” --- </i><b style="">I don’t want to become strict to my class because I, personally I hate strict teachers!!!<o:p></o:p></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p class="MsoNormal">Grace M. Tamilaran<i style=""><o:p> </o:p></i></p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><i style="">“alam n’yo po brother, napakabait n’yo po sa amin kahit na minsan hindi mo pinapansin ang mga magugulo, napakabait n’yo pa rin kahit na minsan nababastusan na po kayo sa mga lalaki. Pagpasensyahan n’yo na po minsan kung masyado na kaming makulit, alam n’yo bro, masuwerte kami dahil kayo ang naging brother namin pero!!!...meron din pong kailangan baguhin sainyo, minsan naman po maging malupit kayo hindi naman po yung masyadong parang tinatakot n’yo lang po. Yun lang po ang kailangan baguhin sa inyo, sana kayo pa rin ang maging brother namin sa susunod na taon. Maraming salamat posa pasensya” --- </i><b style="">Aside from the Crayola effect of her paper that adds more color, I think there is much color about what she said, yeah your right I need to be strict sometimes, geh n nga I will follow your advice n mga estudyante ko…</b> </p> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p class="MsoNormal">Marina I. Tenorio</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span><i style="">“salamat pos a pagtuturo n’yo sa amin…kahit na makukulit kami at pasaway. Ang bait n’yo po at cute pa!!!(</i><b style="">see! Cute daw ako!hehehe<i style="">)</i></b><i style=""> kahit natatawa kami pagnatawa kayo eh. </i><i style=""><span style="" lang="IT">Kakaiba po kasi ang tawa n’yo sana po Makita pa po namin kayo sa susunod na araw. Sana po ay maging istricto kayo ng kaunti. Marami po kaming natutunan sa inyo!!! “thank you po” sana po malaman din namin ang gusto namin na course kapag lumaki kami o ako” ---</span></i><b style=""><span style="" lang="IT"> actually, di’ kana lalaki!joke...yeah i hope na mahanap n’yo ang gusto n’yo sa buhay, ayoko nga maging strict...<o:p></o:p></span></b></p> <p class="MsoNormal"><b style=""><span style="" lang="IT"><o:p> </o:p></span></b></p> <p class="MsoNormal"><span style="" lang="IT">Diannarose A. Delos Santos<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><i style=""><span style="" lang="IT"><span style=""> </span>“brother wilhelm,<span style=""> </span>uulitin ko po ulit, h’wag mahiyain at pagsasabihan ang mga maingay espicially the boys sabagay siguro ngayon na lang tayo magkikita-kita. Pero mabait syempre at mapagkumbaba. </span>Mag-aral mabuti para maabot mo ang mga pangarap...take care always and be happy everyday”---</i><b style="">mag-aaral talaga ako!hehe ok thank you sa message…<o:p></o:p></b></p> <p style="text-align: right;" class="MsoNormal"><b style=""><o:p> </o:p></b></p> <p style="text-align: right;" class="MsoNormal"><b style=""><span style=""></span><span style=""></span><span style=""></span><span style=""></span>Itutuloy…<o:p></o:p></b></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-84395848889374549522008-03-13T10:25:00.002+08:002008-03-13T10:33:12.850+08:00The Love Story Elizabeth and Wilbert<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style=""> </span>My love story with my husband (Wilbert) started when I was 22 years old. At the time I was working in St. Louise de Marillac School of Pili formerly known as St. Catherine Laboure’ School. I work there as a clerk, while working I pursue my schooling taking an additional units in Education because I graduated as a Bachelor of Science in Commerce. My husband, Wilbert was also working at that time in CASURECO<span style=""> </span>II, Pili Branch as electric meter reader/collector. That time they were new in our place in <st1:place st="on"><st1:city st="on">La Paz</st1:City></st1:place> Subd. Anayan Pili, Camarines <st1:place st="on"><st1:country-region st="on">Sur.</st1:country-region></st1:place> <span style=""> </span>Every time, I met him, he always joked at me. At first, we became closed friends, I think for more than two years. And after that we became engaged for more than 3 years until we got married. I am very thankful to God until now because He gives me a good husband and wonderful children in spite of so many problems.</p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"> <span style="font-style: italic;">haven't you wonder who is Elizabeth and Wilbert?...yeah they are my parents and I love them so much...the one who is narrating the story is my very own mom...</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-style: italic;"> you? haven't you dare to ask your parents about their love story...hehe ask them personally and you will see how memory will revived and noticed the glowing part of them...<br /></span></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-9221953360529258892008-03-13T10:21:00.001+08:002008-03-13T10:25:36.791+08:00Finals week…<p class="MsoNormal"><o:p></o:p><span style=""> </span>Yeah! Finals n nmn!ohh ohhh…skit s ulo…lalo n kpg di’ ng-aral…anyway konti n rn lng nmn ang exam nmn…I still have 2 more exam on Friday and Saturday...I hope di’ lumabas ang utak ko s kakaisip at di’ magshortage ang dugo ko s ilong….</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Ngaun araw n 2! I don’t have things 2 do at least in this moment…ammm! I’m thinking of sleeping but, sbi ko mamaya nlng n study period!hehe anyway naupo ako s computer and surf the net!...ohh huh!? Buti di’ ako nbasa…anyway while I’m surfing d’ net I chek my multiply account…looking at it!wow…I feel irritated…wlang k buhay buhay!in short dead…hehehe I ask one of my companion…and suddenly an idea come out…revive my multiply account even it is already dead!...so I change the theme and write for the 3<sup>rd</sup> time in my blog (in multiply)!....ohhh huh!? </p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>Wish that this will continue n!ptpos n rin lng nmn ang 2<sup>nd</sup> sem…hehehe <span style=""> </span></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-70051917046309500882008-03-09T13:57:00.002+08:002008-03-09T14:07:54.043+08:00MR. OROZCO makulit<div style="text-align: left;">...sabi nila makulit daw ako!...sabi ko nmn! EWAN di' ko alam kng makulit ba talaga ako!<br /><br />i think normal s tao ang mging makulit...pro bk8 my mga taong kyang mgsuicide s pamamagitan ng knilang panis n laway s di' pagsasalita!? myrun din nmn n akala mo statue n di gumagalaw at mapapaisip ka n ang hinahain nila s hapag kainan ay gamot n png purga s mga bulate pra maiwasan ang pagkamalikot na epekto rw ng mga bulate s tiyan...<br /><br />ang gulo nuh!?<br /><br />makulit ako...aminado ko yan! kc paghindi ko p inamin tlgang mpapagkamalan akng makulit...<br /><br />"kulit mo!...sabing makulit k eh...ayaw mo png aminim...makikipagkulitan kpa!!!"<br /><br />o diba usapang lasing...<br />hangan s muli!<br />bhaboyyy...cheee<br /></div>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-39631417752021900122008-03-09T13:50:00.002+08:002008-03-09T13:56:44.173+08:00seminary life...hayyy! sunday nd free tym!naku nkakaboring tlga!as in... wla kcng ibng magawa kundi magcomputer!hirap ng ganung life style eh!...<br /><br />...anyway, kailangan ko magpahinga 4 d great battle mimiya...my team vs. red team s basketball intrams ng seminaryo! c dennis ktabi ko!patay 2 skn mimiya!iiyak 2 ng dugo!hehehe joke! (ayyy...nabasa nya...tawa cya) tinganan daw!sus big "A...S...A"cya skn!(yabang) ...<br /><br />...anu p b!?<br /><br />...geh! w8 nlng tau ng result...<br /><br />hay buhay prng life!...NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-19009486784544688952008-02-28T09:00:00.003+08:002008-02-28T09:08:12.418+08:00Detachment<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://ephemerist.files.wordpress.com/2007/10/no-cell-phone-sign.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 200px;" src="http://ephemerist.files.wordpress.com/2007/10/no-cell-phone-sign.jpg" alt="" border="0"></a> Last visiting Sunday, well actually it’s not the normal visiting Sunday, it’s a family day and for me it is really unusual visiting Sunday because my parents, sister and my uncle visit me after 2 years. I was touch by their visitation (tulo laway ko), anyway, that is not the point of my blog entry. My point is about detachment of the things that I find unnecessary or I can lived without it. <p class="MsoNormal"><font style=""> </font> Before my parent’s visitation, the night before I was thinking and I don’t know what comes to my mind to think about detaching myself to some worldly things – especially cellphone. Actually, I done this already when I detached myself from my MP3, and until now it is successful. I detached myself to my cellphone and para wala ng bawian I ask my sister to bring with her my cellphone!huhuhu T-T<br /></p> <p class="MsoNormal"><font style=""> </font>Now, I don’t know if until when is my detachment to my cellphone, because honesty I realize that I can lived without it, but I can’t lived without news or communication to my family and a part of it to my friends. <font style=""> </font><font style=""> </font><font style=""> </font></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-14776338502517565802008-02-21T09:27:00.001+08:002008-02-21T09:29:57.836+08:00...<div style="text-align: left;"><div style="text-align: center;">It <span style="font-weight: bold;">takes</span> a GREAT<br /><span style="font-style: italic;">deal</span> of <span style="font-weight: bold;font-size:130%;" >bravery</span><br />to <span style="font-weight: bold;">stand up</span> to<br />our <span style="font-size:180%;">enemies</span>,<br />but just as<br />much to<br /><span style="font-weight: bold;">stand up</span> to<br /><span style="font-size:180%;">our friends</span>.<br /><br /></div><div style="text-align: center;">-JK ROWLING<br /></div></div><div style="text-align: center;">Harry Potter and the Sorcerer's Stone</div>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-83386724844752809522008-02-18T09:47:00.000+08:002008-02-18T09:51:38.660+08:00...<div style="text-align: center;"><span style="font-size:180%;">COURAGE</span> is<span style="font-style: italic;"> knowing</span> what to<span style="font-weight: bold;font-size:180%;" > FEAR!</span><br /></div>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-15934894655966959922008-02-12T08:29:00.000+08:002008-12-13T15:50:46.004+08:00Sino ako?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy08BeKMoSQwQuBmmzMP111uTyIIiIM0CECYMGOwIxX4-WBhzC5TXE1OXQUe0UFP_CHlHx9FjWoOlgpY0lhjb0klt5tCwYFRkRoh8rajQzoLiewyp1gKuoTB3lznU-Kosk4xFZXI16s-29/s1600-h/GWAPO.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy08BeKMoSQwQuBmmzMP111uTyIIiIM0CECYMGOwIxX4-WBhzC5TXE1OXQUe0UFP_CHlHx9FjWoOlgpY0lhjb0klt5tCwYFRkRoh8rajQzoLiewyp1gKuoTB3lznU-Kosk4xFZXI16s-29/s200/GWAPO.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5165886560011326130" border="0" /></a>Well, I’m 18 years old already but asking my self by the simple question “who am I?” I can’t answer and as if my mind wants to runaway in order to escape this question.<br /> Last immersion (<span style="font-style: italic;">sorry I forgot the date</span>) I was assigned to Pugad in Makati. First I feel afraid for I don’t know what life is waiting for me there, but after an hour of staying there I feel somehow comfortable in a way that I am able to adopt easily. The time goes by, and after dinner Fr. Pablo asks us (<span style="font-style: italic;">my group</span>) about our identity.<br /><br /> What <span style="font-size:180%;">identity</span>?<br /> Yes…<span style="font-weight: bold;">identity in 5 sentences!</span> (<span style="font-style: italic;">I challenge you to write also your identity in five sentences</span>)<br /><br /> “Identity in five sentences…ok! Fine, Its part of my life here” I said to my self, before I wrote my five identities which turn Into <span style="font-weight: bold;font-size:180%;" >1 sentence only</span>!<br /> The reason may be, why Fr. Pablo chose only 5 sentences in order to write our identity is for us to <span style="font-weight: bold;">think in a best way</span>, the best words, personalities, characteristics and so on and so fort that will identify us easily.<br /> <br /> Well, enough, and now without further ado this is my identity!<br /><br /> <span style="font-size:180%;"> I</span>, <span style="font-weight: bold;">Wilhelm Labanan Orozco</span> <span style="font-size:180%;">SINNERS </span>and yet <span style="font-size:180%;">LOVE by God. </span>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-41386215056816318582008-02-07T08:38:00.000+08:002008-02-07T08:43:15.440+08:00it's a fact<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://prison-penpals.com/knowledge-against-prison.gif"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px;" src="http://prison-penpals.com/knowledge-against-prison.gif" alt="" border="0" /></a><br /> <p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; line-height: normal; text-align: center;"><span style=";font-family:";font-size:12;" >“The<span style="font-size:180%;"> JUDGE </span>is <span style="font-style: italic; font-weight: bold;font-size:130%;" >condemned</span> when the <span style="font-size:180%;">CRIMINAL</span> is <span style="font-size:130%;"><span style="font-weight: bold; font-style: italic;">absolved</span></span>”</span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt; line-height: normal; text-align: center;"><br /><span style=";font-family:";font-size:12;" ><o:p></o:p></span></p><div> </div>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-50153823633726885022007-12-03T11:47:00.000+08:002007-12-03T11:54:02.235+08:00Beatitudes for Disabled People....<div style="text-align: center;"><span style="font-weight: bold;font-size:130%;" >Beatitudes for Disabled People....</span><br />by Marjorie Chappell. </div><p style="text-align: center;">Blessed are you that never bids us "hurry up" and more blessed<br /> are you that do not snatch our tasks from our hands to do them<br /> for us, for often we need time rather than help.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are you who take time to listen to defective speech,<br /> for you help us to know that if we persevere, we can be understood.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are you who walk with us in public places and ignore the<br /> stares of strangers, for in your companionship we find havens of<br /> relaxation.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are you who stand beside us as we enter new ventures,<br /> for our failures will be outweighed by times we surprise ourselves<br /> and you.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are you who ask for our help, for our greatest need is<br /> to be needed.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are you when by all these things you assure us that the<br /> thing that makes us individuals is not our peculiar muscles,<br /> nor our wounded nervous system,<br /> but is the God-given self that no infirmity can confine.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are those who realize that I am human and don't expect me<br /> to be saintly just because I am disabled.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are those who pick things up without being asked.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are those who understand that sometimes I am weak and<br /> not just lazy.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are those who forget my disability of the body and see the<br /> shape of my soul.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are those who see me as a whole person, unique and complete,<br /> and not as a "half" and one of God's mistakes.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are those who love me just as I am without wondering<br /> what I might have been like.</p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;">Blessed are my friends on whom I depend,<br /> for they are the substance and joy of my life!!!!</p><br /><p style="text-align: right;">- To all people who attend the AMO PDM... thank you<br /></p><div style="text-align: center;"> </div><p style="text-align: center;"> </p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-67943716972446193782007-12-03T09:47:00.000+08:002007-12-03T10:52:11.637+08:00IMMACULATE CONCEPTION (Day 2)<p class="MsoNormal">Virtue of the day: prudence</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;"><b>Prudence</b> from the Latin word “prudentia” is classically considered to be a virtue, and indeed, one of the Cardinal Virtues. The word comes from Old French <i>prudence</i> (13th century), from Latin “<i>prudentia</i> “meaning “foresight, sagacity," contraction of <i>providentia</i> "foresight". It is often associated with Wisdom, Insight, and Knowledge. In this case, the virtue is the ability to judge between virtuous and vicious actions, not only in a general sense, but with regard to appropriate actions at a given time and place. Although prudence itself does not perform any actions, and is concerned solely with knowledge, all virtues had to be regulated by it. Distinguishing when acts are courageous, as opposed to reckless or cowardly, for instance, was an act of prudence. This is why it is classified as a "cardinal" which is to say "pivotal" virtue.</p> <p class="MsoNormal" style="text-indent: 0.5in;">Hayyy… a lot of meaning… okay! To simplify, prudence for me is like this "Do not exterminate yourself". It’s a quite rule that would be considered a moral rule because it is morally wrong to exterminate yourself, am I right? It does serve your best interest not to.</p> <p class="MsoNormal"><span style=""> </span>P.S: please connect it… I forgot to tell you that prudence is also an intellectual and moral virtue…’’,)</p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-47903411675503044772007-11-29T08:41:00.000+08:002007-11-29T09:37:05.898+08:00New career!<p class="MsoNormal">Will you believe me if I say that I know how to draw or use the pencil as to express what is in my mind? Maybe not because I didn’t paste/post yet the example but I promise that I will post it…sometimes. </p> <p class="MsoNormal">Wait and relax…</p> <p class="MsoNormal">Drawing is not my passion but I know how to do it. Ahh ahh! Maybe your thinking that I only know how to, of course all of us know how to draw but there are only some who has the gift to make an “real drawing” (hahahaha) </p> <p class="MsoNormal">I discover this talent during my elementary years. My teacher asked me to draw in the black board (or I prefer to call it green board because it’s green) anyway, my teacher asked me to draw our house, and without further ado I stand and draw our simple house and all people inside the classroom was pleased including my hmmm during that years. My teacher told me that I should enrich my skills and join some arts contest, but being a natural low profile I did not take her advised. </p> <p class="MsoNormal">After all the years past by, I realize that the having the gift like know how to draw should used because its came from God, and I know that He has His reason why He give me such a gift. </p> <p class="MsoNormal">So wait and see… </p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8580543175556687762.post-90842580841493699832007-11-29T08:34:00.000+08:002007-11-29T08:39:05.299+08:00These daysThis past days I’m been busy of so much preparation of the incoming events like dance practice for the Provincial Day this coming Saturday, for the Immaculate Conception Play, for the incoming caroling and so on and so forth, I tell you honesty I wanted to quit already. <p class="MsoNormal">Wait do I write it correct? Quit? </p> <p class="MsoNormal">No, no, no, it’s a big mistake if I quit because of these pressures. For all the years past by into my life I have a lot of opportunity that I decided to quit on. One of these is in my high school years. During my high school I didn’t realize that if I will not take seriously my subjects I will find it difficult during college and yet that’s exactly what happens. <span style=""> </span>I finding it difficult to coup up to my subjects but I decided to face my consequences because I choose to be like this, I didn’t mean that I’m regretting what I did during my high school, actually I’m thankful because it helps me to realize the importance of what I’m doing in my present, will affect my future and also I learn one great lesson that everything happen connected. </p> <p class="MsoNormal">Now, quit? Yes I will <span style="font-weight: bold;font-size:130%;" >quit…not to the pressures!</span></p>NIGHTHEROhttp://www.blogger.com/profile/07132503926440627401noreply@blogger.com0